Det finns en alldeles speciell känsla av förväntan i luften när den sena vintern äntligen börjar släppa sitt isiga grepp om trädgården. Jag brukar ta på mig min tjockaste stickade tröja och promenera ner över den krispiga gräsmattan mot det gamla övergivna växthuset längst ner i hörnet av tomten. Länge stod det bara där som ett bortglömt minne av tidigare generationers odlarglädje fyllt med bråte och krossade lerkrukor. Men i år bestämde jag mig för att väcka denna slumrande pärla till liv igen och förvandla den till min alldeles egna ljusa fristad. Att ta sig an ett sådant renoveringsprojekt handlar om att varsamt skala bort årtionden av förfall för att hitta tillbaka till byggnadens ursprungliga själ. Den allra första och kanske viktigaste åtgärden för att kunna vända blad var att genomföra en grundlig råttbekämpning bland de fuktskadade odlingsbänkarna. Genom att omsorgsfullt städa ut det gamla och säkra grunden från oönskade gäster skapade jag omedelbart en trygg och ren duk att börja måla mina nya vårdömmar på.
Grunden för nytt liv
Det fysiska arbetet med att bära ut murkna plankor och sopa golven rena från gamla löv är en otroligt terapeutisk process som rensar både rummet och det egna sinnet. Man tvingas vara fullständigt närvarande i varje rörelse och resultatet av ansträngningen syns direkt för blotta ögat. För att ett växthus ska kunna fungera som en harmonisk plats för både sköra växter och trötta människor krävs det en stabil och pålitlig miljö. Det är precis därför en klok och proaktiv råttbekämpning är ett så avgörande steg i hela restaureringen. Det handlar verkligen inte om att bekämpa naturen utan snarare om att dra upp sunda och tydliga gränser för var vildmarken slutar och vår egen trygga odlingssfär tar vid. När stommen väl är tvättad och glaset återigen släpper in solens livgivande strålar fylls hela kroppen av en enorm skaparlust.
Den sanna skaparglädjen börjar alltid med att vi modigt och kärleksfullt städar undan det gamla för att ge plats åt det nya.
Händerna i fuktig jord
När golven äntligen är rena och odlingsbänkarna står redo infinner sig den där magiska stunden då de allra första fröerna ska komma i jorden. Jag älskar att sprida ut mina färgstarka fröpåsar över ett litet träbord och noga planera var tomaterna basilikan och luktärterna ska få bo under den kommande säsongen. Att metodiskt fylla små lerkrukor med näringsrik såjord och försiktigt vattna in de pyttesmå fröerna är en djupt grundande handling. Vetskapen om att min tidigare utförda råttbekämpning har skapat en helt fredad zon gör att jag tryggt kan lämna mina allra mest ömtåliga små plantor där ute över natten. Jag slipper den totala besvikelsen av att komma ut morgonen därpå och finna dyrbara skott uppätna eller jorden helt omkullvält. Hela rummet doftar nu av fuktig mylla och förväntan och det är en underbar bekräftelse på att livskraften alltid återvänder bara vi ger den rätt förutsättningar.
Kaffet bland grönskan
Ett växthus behöver inte uteslutande vara en praktisk arbetsplats för odling utan kan med ganska enkla medel förvandlas till en fantastisk plats för själslig återhämtning. Jag har placerat en djup och bekväm korgstol i det allra soligaste hörnet och lagt ut en mjuk trasmatta på tegelgolvet. Eftersom jag vet att utrymmet numera är säkrat genom en effektiv råttbekämpning kan jag med varmt hjärta låta mina stickade filtar och broderade kuddar ligga kvar där ute permanent utan minsta oro för att de ska bli förstörda. Detta lilla glasrum har snabbt blivit min absoluta favoritplats för morgonkaffet. Kontrasten mellan den kalla vårvinden som viner utanför och den instängda trygga värmen innanför glaset är oslagbar. Här kan jag sitta i timmar och bara lyssna till hur regndropparna smattrar mot taket medan jag bläddrar i en inspirerande trädgårdsbok.
Ljus i vårkvällen
När eftermiddagen långsamt övergår i tidig kväll och solen sänker sig bakom trädtopparna får hela växthuset en nästan sakral stämning. Jag brukar tända några blockljus i stora lyktor och bara sitta där och absorbera tystnaden. Att veta att det tunga grundarbetet med rengöring och en avslutad råttbekämpning är helt och hållet avklarat gör att jag nu kan skörda frukterna av min ansträngning i form av hundraprocentig sinnesro. De små gröna skotten sträcker sig målmedvetet mot ljuset och hela rummet andas en stilla optimism. Att med sina egna händer ha förvandlat en bortglömd och skräpig plats till en så otroligt vacker och livsbejakande oas ger en djup inre tillfredsställelse. Jag drar pläden tätare omkring mig ser hur stjärnorna sakta tänds på den mörkblå himlen genom glastaket och känner mig djupt tacksam över att ha skapat detta ljusa och fredade rum i mitt liv.